På vägen hem tänker jag att jag ska ringa Aggarps djurhärbärge så kan lilla kattungen få ett nytt hem. Jag menar vi har ju en katt och en hund i vårt hem redan.
Väl hemkommen får både Guinness och Tiger träffa den lilla kattungen. Det gick över förväntan.
Vi åt frukost och sedan ringde jag till Aggarp. Till min förvåning fick jag reda på att det var fullt hos dem och de kunde inte ta emot fler katter. Jaha vad gör vi nu? Vi hittade något som hette katthjälpen. På deras hemsida står det att de har kö och man ska polisanmäla och sätta upp lappar i närområdet innan man hör av sig till dem. Oj nu börjar det bli jobbigt...... Jag ringer polisen och anmäler och de går igenom registret med bortsprungna katter. Ingen stämmer med beskrivningen.
Jag tyckte att jag var jätteduktig som hela tiden hade inställningen att vi skulle göra oss av med kattungen. Men jag hade inte räknat med att min kära sambo skulle börja prata om att behålla kattungen. ....Jag är ju då inte särskilt svår att övertala.
Så efter en timme så hade vi bokat tid hos veterinären för en koll och Niclas hade varit nere i byn och satt upp lappar.
Det nya beslutet var att om de riktiga ägarna hör av sig får hon lämnas dit annars behåller vi henne.
Allt detta hände i tisdags. Nu är det fredag och vi är nog lite förälskade och lite i hemlighet hoppas vi att ägaren inte ska ringa......
Vi har nu kommit fram till att det är en flicka och hon har fått namnet Sushi (tagit från en av katterna i polisens register, sitter inne för bilstöld just nu...).
Guinness tycker att hon är rätt ok. Han har blivit lite av en surrogatmamma till henne. Hon försöker dia hos honom.
Tiger är lite mindre road men ändå accepterande. Han får nog stå för lite allmän uppfostran.
Malin tycker att hon är söt och tänker att hon är tokig som nu helt plötsligt har blivit med ett husdjur till.
Niclas är nog bara förälskad.
Så här ser hon ut...med ett något svullet öga
