Nu är det jul igen.....

Klockan är 11 på lille julafton. Julskinksdoften börjar sprida sig i huset. Den blandar sig med en svag doft av pepparkaka från vårt hemmagjorda pepparkakshus, grandoften från vår något sneda gran och förhoppningsvis snart doften av hyacint som hade slagit ut vid det här laget om jag hade fått bestämma.......

Efter några dagars ledighet och 10 timmars sömn i ett par nätter börjar man känna sig som en människa och hitta julstämningen. Julklapparna är fint inslagna under granen och katten passar på att värma dem ifall de skulle frysa. ...För att ge alla lite dåligt samvete så kan jag berätta att jag började min dag med en joggingtur med Guinness, några sit-ups och "mes-armhävningar" (sådana på knäna). Men bättre med "mes-armhävningar" än inga alls är min filosofi.

Som några har påpekat , inga namn nämnda, så har min blogg inte uppdaterats på ett tag. Största anledningen är att jag inte har varit iväg på några tävlingar eller annat och bloggen var främst meningen att vara hundinriktad. Men nu i höst har jag inte gått någon kurs för att jag har kännt mig stressad och behöver göra saker i min egen takt. Detta innebär att jag och Guinness och Niclas ibland har haft många mysiga stunder ute i skogen då vi har spårat eller tränat lite apportering. Sedan går vi förbi brukshundsklubben på kvällsrundan så jag har varit inne och tränat lite då och så.

Jag kan känna att det blir mycket när man går på kurs en dag i veckan och för att komma någon vart måste det tränas några gånger där imellan för att det ska ge något.

Istället har jag lagt mycket krut på allmänlydnad på promenad och koncentrerat mig på att vara konsekvent och tydlig. Jag satt och läste en bok av Minea Molin och sedan var jag på en miniföreläsning med Jeppe Strid. De pratade om samma sak och det fick mig att börja tänka.

Det är ju trots allt så att det är vi hundägare som påverkar våra hundar och anledningen till att hunden inte lyder är att man inte har varit helt tydlig med vad man vill. Jag kan ju tycka att jag har varit hur tydlig som helst med vissa saker men i Guinness ögon har jag varit "clear as mud" som de säger på engelska. Om man börjar fundera på hur man agerar i vardagssituationer och hur ofta man inte är tydlig med att säga att NEJ DET DÄR ÄR INTE OK. Istället säger man men nääää sluta nu ...lite små mjäkigt. Eller hur ofta man glömmer att säga varsågod, hopp och lek eller liknande utan man bara låter hunden gå iväg för att man inte riktigt orkar.

Så även om det har varit dåligt med action på tävlingsbanan och på kurser så har det hänt väldigt mycket med mitt och Guinness förhållande till varandra. Eftersom jag har blivit tydligare så har han blivit mer intresserad av mig och därför också en lydigare hund och en roligare hund att träna med. Jag behöver inte anstränga mig hälften så mycket med att vara rolighetsminister.

Därmed inte sagt att vi har nått perfektion....Det kommer vi aldrig att göra men vi har nu ögonen halvöppna och inte kisande som innan. En dag kanske vi ser med helt öppna ögon..

För att ett inlägg ska vara komplett så måste man ju bara avsluta med några fina bilder.......

Stor kram på er alla och ha en riktigt bra jul.

söt

seriös


mindre seriös

Tävling i Burlöv

Då har vi varit ute igen. Efter förra veckans besvikelse så har vi legat i hårdträning denna veckan. Jag hade en 10 minuters intensiv träning med Agneta i måndags vilket fick mig på bättre tankar och kände lite hopp. Sedan har jag koncentrerat mig på att träna med så mycket störning som möjligt. Höjdpunkten var att gå linförighet på Södervärn under rusningstrafik och träning med ankor och annat i Pildammsparken. Så det har gått bra denna veckan och jag hade utarbetat en tydlig plan för dagens tävling..

Jag har tagit ner målsättningen från att vara att ta 160 p till att ha så bra kontakt med min hund jag bara kan. Tanken är att har jag kontakt så kommer resten av sig själv.

Jag hade vissa saker jag hade bestämt att jag skulle göra.

1. Fråga vilken plan vi skulle vara på för att ha en tydlig plan för uppvärmning
2. Inte busa för mycket med Guinness utan försöka få fokusering genom belöning med godis innan vi gick in i ringen
3. Låtsas lägga en boll i gräset utanför planen innan jag gick in.

Jag klarade av de två första.

Bollen glömde jag helt. Ett annat exempel på min nervositet var att jag hade ryggsäcken på ryggen när jag hämtade Guinness i bilen. Jag tänkte för mig själv att jag får inte glömma att lägga av den innan jag går in. Jag märkte under platsliggningen när jag skulle sätta händerna bakom ryggen att jag fortfarande hade ryggsäcken på ryggen.........

Så här såg poängen ut:

Platsliggande 10 fick säga ligg två ggr men det märkte inte domaren (jättenöjd)
Tandvisning 9.5 Lite glad
Linförighet 5.5 nos, brist på följsamhet (trots sämre poäng än sist så hade jag stundtals riktigt bra kontakt. Därför är detta en förbättring från förra gången även om det inte reflekteras i poängen . Känslan var bättre.)
Läggande 8 ngt sakta (nöjd med detta eftersom de två senaste gångerna har inte lagt sig alls utan gjort ställande istället)
Inkallande 6.5 lov (där stod ngt mer men jag kan inte läsa det) Är väldigt besviken för det var inte bara en lov och sedan till matte utan en lov och snusning, går runt lite innan vi kan tänka oss att komma till matte)
Ställande 9.5 ngt steg (väldigt nöjd)
Apportering 8 nosar före apportering (han var duktig ska bara träna bort nosandet.
Hopp över hinder 5 dk, avslut dåligt (han nosade innan hindert och jag fick inte kontakt även om jag sa ett kraftigt fot. Han nosade även efter hindert och kom intill mig efter jag sagt fot kraftigt men satte sig aldrig (snacka om förbannad på honom).
Helhetsintryck 7 Brister stort i samarbete

Totalt fick jag 150.5 p vilket var en förbättring från sist. Jag är glad att jag inte har nollat på något moment men väldigt missnöjd med framförallt inkallandet och hoppet. Linförigheten var en förbättring och det försöker jag fokusera på.

Jag tycker att jag har nått min målsättning att han ska vara med mig mer. Även om han inte var med hela tiden så var han med mer än han var förra gången. Känslan var bättre denna gången men ofoget vid inkallning och hoppet är inte bra alls.

Nu ska vi tävla om två veckor igen. Jag har tänkt försöka få lite tips från instruktörerna på klubben så jag har en plan för de här veckorna. Men planen hittils är att köpa en bok om tävlingspsykologi så att jag kan få bort lite nervositet och sedan ska jag träna med mycket störning.

So long...

Suck...

Ja, så kändes det efter vår tävling i Tollarp idag. Min sammanlagda poäng var mitt sämsta resultat hittills. Men det var inte det jag suckar mest över. Nä, det var att jag kunde inte få någon som helst kontakt med min hund. När jag tittar på protokollet så är där några riktigt bra poäng men faktum är att jag vet att min hund kan göra de här momenten riktigt bra men vi får inte till det på tävling.

Så här såg poängen ut:

Platsliggande 9,5 (pip) -- Han var väldigt duktig här. Tittade på mig nästan hela tiden.
Tandvisning 9 (glad) -- han satt inte kvar utan ville vara lite kärvänlig med dommaren
Linförighet 6 (snus, kk, sitter ej, position, sned sitt) --Jag tror inte man kan hitta fler fel. Konstigt att jag inte fick en femma
Läggande 0 (lägger sig ej)-- detta är en favorit i repris från förra gången
Inkallande 7,5 (avslut, sne sitt) --Han hade bra fart in men tog en sväng om innan han kom in och satte sig snett sådär en meter ifrån mig
Ställande 8 (steg, position i transport) --Ja vi hade ju redan gjort ett ställande....
Apportering 9 (snus på apport innan kommando)-- Lite lustigt att detta momentet är det vi har varit sämst på innan
Hopp över hinder 10 Grand finale....
Helhetsintryck 7 (okoncentrerad, brister i kontakt) Ja det kan man lugnt säga

Så hur ska jag nu gå vidare med detta?
Jag tror ju att om jag bara får rätt på kontakten och koncentrationen så kommer det att bli hur bra som helst.

Igår satt jag och läste sista kapitlet i "med sikte på tian" (Niina och Kenth Svartberg) . Denna delen heter Mot tävling. Det handlar om rutiner, störningar, överträning och prestera utan belöningar. Jag läste detta kapitlet och insåg att det hade varit bra att läsa det innan jag ens gav mig ut på tävling men bättre sent en aldrig som de säger. ...

Där hade jag nästan allt i ett nötskal. Så jag måste träna mer på främmande platser och med störning, se till att jag har en bra rutin vid tävling (så jag inte får panik när jag drar startnummer ett som jag har gjort på de senaste tävlingarna), överträning - detta betyder inte att träna för mycket utan att träna på en högre nivå än den man tävlar på och sedan det sista och svåraste att kunna prestera utan belöningar. Jag kan nog se en liten plan här men det är det sista med att prestera utan belöningar som jag inte riktigt att tänkt ut något bra. Jag prövade lite igår med att klappa händerna och springa lite och använda en spännande röst. Detta var lite roligt sa Guinness men efter ett tag stod han där och tittade på mig och undrade när jag tänkte ta fram bollen.........

Lite dumdristigt så har jag ju redan anmält mig till två tävlingar till. Så jag ska tävla redan nu på söndag och sedan den 21 september.

Så alla eventuella knep eller allmänna råd är välkomna (gärna saker som kan tränas in på en vecka.....)


Men för att inte glömma att han är min älskling trots att han är okontaktbar på tävling så har jag lagt in en mysig bild från sommaren 2006 :-)

Retrieverkurs fortsättning....

Ja nu har jag faktiskt varit på min kurs två gånger sedan jag skrev sist. Jag kan säga att förra gången var ingen höjdare alls. Det blev alldeles för långa väntetider för hundarna och för lite action så Guinness höll på att krypa ur skinnet och jag var något frustrerad. Men vi var iallafall ute på ett fält och fick hämta dummysar.

Idag har jag också varit iväg och det var mycket bättre. Vi började med flera övningar med inkallningar och sitta kvar. Guinness är faktiskt duktig på att sitta kvar men det är inte helt lätt när det kommer hundar fram till honom och stör. Men bra träning iallafall. Vi satte bland annat hundarna i en cirkel och gick själva ut från cirkeln och sedan joggade ett varv runt hela cirkeln utan hundar. Guinness satt hela tiden och hade bra koll på mig.

Sedan gick vi ut i skogen....På en smal skogsväg fick vi sätta hundarna på rad och sedan själva ta två steg från dem. Sedan skulle sista man springa fram för att kalla in sin hund förbi alla hundar och människor. Det klarar han men problemet är att faktiskt stanna vid matte och inte springa förbi henne... Ja sedan var han inte helt bekväm med att en hund fick hoppa över honom för att komma fram. Han reste sig men gick ingenstans..

Sedan bar det av in i den riktiga vegetationen. Där blev det uppdelning i grupper där en grupp apporterade dummysar och den andra apporterade vilt. Detta innebar att det inte blev så mycket dötid. Guinness fick apportera dummysar eftersom vi aldrig har tränat på vilt.

Jag hade lite roligt åt en av tjejerna som kastade dummysar..man ska ju säga kvack kvack så där lite käckt för att hundarna ska bli observanta. Den här tjejen lät mer som en höna.. lustigt värre.

Sedan fick vi prova med lite vilt. I realiteten betyder detta att Malin tar död and och lattjar runt för att få Guinness intresserad. Det blev han men samtidigt lite konfunderad. Sedan slängdes den iväg en väldigt kort bit för att se om han skulle ta den. Lite skeptisk men han tog den till slut en lite stund. ..med betoning på liten..

Ja menar vad brukar ni göra en vanlig torsdag kväll......lattjar inte ni omkring med döda fåglar....?

Sedan fick vi avsluta med ett sök. Ca 5 dummysar blev utlagda och Guinness fick hämta tre. Han var jätteduktig. Han älskar att söka. Han har bra fart ut och hittar dem ganska lätt. Sedan kommer han mot mig men är lite ovillig att lämna dummysen till mig. Så det är vad vi ska träna på.

Så idag har varit en ganska bra upplevelse. Det ända jag tycker är jobbigt är deltagare som är lite för våldsamma mot sina hundar för min smak. Men jag antar att de skulle säga att jag är alldeles för mesig.

Jag tror iallfall inte att jag ska hålla på att ta i Guinness allt för mycket för jag tror att han bara kommer att dra sig ifrån mig ännu mer då.....vi får väl se...

Nu ser jag fram emot lydnadstävling i Tollarp på söndag. Denna gången är taktiken att träna så lite som möjligt så han är riktigt sugen på söndag... vi får väl se om den taktiken håller.


Och här har vi lite till dom som mest tycker om att titta på bilder.....

Guinness innan vi fick honom (visst ser det ut som han ler)

Här har vi Guinness som en mera mogen man..

Retriever kurs

Som förstagångshundägare kan jag tycka att hela hundvärlden är ett mysterium. Och på något vis så förväntas man bara veta saker utan att någon introducerar eller berättar något. När någon för första gången pratade om apell så undrade jag lite smått om det bara var jag i rummet som inte visste vad det var. Nu har jag kommit över blygheten lite och brukar fråga när det är något jag inte vet. Men det beror naturligtvis på sällskapet. När man står med ett gäng hundägare klädda i värsta jaktutrustningen så inser jag att min frågor kanske bäst besvaras med hjälp av internet...

Jag har alltså lyckats hitta något som man kallar retriever kurs. Eftersom jag har en retriever och kan engelska så förstår jag att det betyder att hämta saker. Efter lite introduktion från uppfödare och en prova på jaktträningskurs på tollarklubben så har jag lite hum om vad det är. Min tanke har varit att - visst kan vi hålla på med lydnad men jag vill även att Guinness ska få utlopp för sin naturliga förmåga som han dessutom älskar att syssla med.

Jag hittatde ett nummer på Spaniel och retrieverklubben efter tips från MalinB. Jag ringde och i torsdags infann jag mig på nästan rätt plats och tid efter bara en felkörning.

Jag möttes av cirka tio personers blickar när jag desperat försökte få Guinness att inte lukta, dra, kissa och sprätta.... detta beteende som alltid infinner sig när vi är på ny plats.

Till slut kommer vi igång. Björn som håller i det hela börjar gå laget runt för att ta reda på om våra hundar kan stanna, komma, hämta och gå fot. Under tiden så kommer Guinness enormt trevliga beteende fram.....sitter en meter från matte piper och skäller till. Det är sssåååå pinsamt. Men som tur var så var det inte bara han. Björn bad vänligt men bestämt oss att få tyst på hundarna. Lättare sagt än gjorrt men iallafall.

Vi får sedan stå på en lång rad och sedan kommenderar Björn oss en och en för att se vad vi kan. En sådan situation som för min del bara innebär ett stort hav av prestationsångest. Men Guinness gick hyfsat bra. Lite dålig linförighet eftersom jag försökte mig på tävlingslinförighet (gå fint utan uppmuntran).

Sedan började han babbla om att hunden ska gå bra i koppel utan att dra etc. Detta kan Guinness på banan under kommando men på vanlig promenad kan det vara annorlunda.. JAg frågar lite försynt om han har lite tips om hur man uppnår detta? Ja det gör man genom att vara konsekvent och aldrig låter honom komma dit.... Ja det är ju jättebra men lite sent för min del nu. Jag inser att vi pratar om två olika promenadtyper. Han hade noterat att Guinness gick lite långt fram i linförigheten...(han väntade på att jag skulle kasta en boll) och föreslår att man kan hålla en lång pinne framför hunden när man går för då gör det ju ont om man går för långt fram... Han pratade också mycket om att rycka och att handgripligt sätta hunden ner när man vill att den ska sitta. Det var i detta läget jag började undra om jag skulle gå därifrån. Detta är inte det sättet jag är van vid. Och jag kan inte säga att jag är vän av det heller.

Han hade sagt att man fick pröva första gången och sedan se om man ville komma tillbaka. Jag började överväga att tacka nej.

Men sedan började träningen. Det var mycket linförighet och frittfölj med alla hundar samtidigt på linje, med två meters avstånd. Väldigt spännande att försöka få Guinness med sig.. Men det som var positivt var att Björn sa att det är jätteviktigt att hela tiden uppmuntra hunden och prata med den ...ja då blev det ju annat. Plötsligt mycket enklare. Kursen fick plötsligt en pluspoäng. Sedan fick vi stå på rad och några gå och sätta sina hundar 10 m framför vår linje och föraren 10 m bakom vår linje. Sen var det inkallning då mellan våra hundar. Det var väldigt spännande att se vad Guinness klarade av. Jag måste säga att han var jätteduktig. Han var den hunden med högst fart på inkallningen iallafall.

Sedan var det träning med dummysar.. (svengelskt begrepp). Hur bra kan era hundar sitta kvar när man kastar dummysar och hur bra kommer de tillbaka med dem. Ja, Guinness satt kvar nästan hela tiden....lyckades stoppa honom två gånger på väg ut..... men inte en tredje.
Att komma tillbaka med dummysen var det också lite si och så med. Men det vet jag att vi kan träna upp. Det har vi ju klarat med apportbocken.

Efter ett väldigt intensivt träningspass på två timmar med både positiva och negativa intryck så bestämde jag mig för att fortsätta kursen. Jag kom fram till att jag tränar min hund som jag vill och tar åt mig det jag vill från min nya instruktör.

I och med detta har jag sett två väldigt olika delar av hundvärlden. Men jag kan någonstans förstå skillnaden. Lydnad gör vi för att visa hur duktiga hundar vi har och hur bra vi har lärt dem att sitta och gå rakt. Allt är inlärt med positiv förstärkning. Men någonstans finns det inget tydligt användningsområde mer än att kunna tävla och visa vad vi går för. I den här nya världen finns det ett tydligt användningsområde och praktiska förklaringar till varför din hund ska kunna de olika momenten. Men det handlar inte om att hunden ska sitta helt rakt utan mer att den ska vara där med dig... Jag kan säga att jag tycker om det här sättet att tänka..men jag tycker inte om att man har ett litet annat sätt att nå dit. Jag kan också säga att man kunde tydligt se på vissa hundar att positiv förstärkning inte var det enda sättet de hade lärt sig något på. Vi får väl se hur det här kommer att gå. Fortsättning följer.......

Tänkte att efter all den här svadan så kan det var bra men en bild på Guinness. Exempel på fart vid inkallning...

Träningstävling Skurup

Jaha, då har jag varit ute på träningstävling. Var inte så nervös idag och när jag gjorde lite övningar innan tävlingen började var han jätteduktig. Jag tänkte att det här blir jättebra.

Det har ju varit en solig fin dag idag men naturligtvis bestämde sig vädergudarna att slå på duschen så här framåt kvällen när de där människorna ska träningstävla....
Det hela började bra. 10 på platsliggande och detta trots att grannhunden reste sig och flanerade iväg till husse. Guinness tittade lite förvånat på den hunden och sedan på mig som om han undrade om det var något han hade missat...väldigt söt. Så inget skall, gnällande eller sättande . Jättenöjd med detta. Jag hade start nummer åtta så jag fick vänta en ganska bra stund. Jag valde att stanna kvar och titta med Guinness och han var ganska duktig på att vara passiv.

Idag hade jag ingen egen pressfotograf så jag fick frågat om där var några frivilliga. En kvinna sa att hennes man var frivillig... han fann sig motvilligt i detta.

Jag fick värmt upp en väldigt kort stund men jag tyckte det kändes bra.
Tandvisningen gick bra (10). Sedan var det dags för linförigheten. Det kändes inte alls bra. Guinness snusa lite och jag min dumbom började fokusera på det istället för att tänka på vad jag skulle göra. Så jag gick åt fel håll och stannade inte när jag skulle. Snacka om att vara ofokuserad. Han gjorde igen som innan där han inte sätter sig när jag stannar. Fattar inte för jag har tränat jättemycket på just det. Nu när jag har tittat på filmen ser jag att stundtals är han duktig men väldigt ofokuserad. Så vi fick 6,5.

Sedan var det läggandet. Vaddå ligga....men han gjorde ett väldigt bra ställande (0).

Inkallning gick ganska bra. Det var bara en lov som gjordes istället för att sätta sig hos mig direkt. Detta är ytterligare en grej som vi har tränat mycket på men som inte burit frukt. Men trots detta fick vi 9 poäng.

Ställandet hade vi ju visat hur bra vi var på redan. Han gjorde om det och vi fick en 9. Det var positionen på slutet vi fick avdrag för.

Apportering - hör och häpna 10 POÄNG. Inte illa för en hund som för några veckor sedan la sig och tugga på apporten. Jättenöjd med detta.

Hopp över hinder. Hmm... gick jättebra att hoppa och var på väg att sätta sig jättefint men ack matte där är ju något som luktar där precis vid din fot... Så jag klämmer till med ett bestämt FFFOOTT. Men matte det här luktar så gott att jag har tappat hörseln... Här tappar jag lite tålamod och tänker att detta är en träningstävling så jag tar tag i honom. Woops så hade jag fått en femma.

Eftersom jag tog i hunden så fick jag även en femma på helhetsintrycket. Känner mig lite som den onda häxan men jag jag tyckte att det var lite väl ofint av honom att inte reagera på mitt bestämda kommando.

Och vad har jag lärt mig idag? Jo, att jag inte ska fokusera på vad han gör för fel utan fokusera på att jag ska gå och titta rakt fram och lyssna på vad jag ska göra så att jag inte går åt fel håll. POSITIVT TÄNKANDE... Sedan ska jag ta fram bollen och leka med honom innan om jag har möjlighet. Det jag måste fundera på är vad jag ska göra när han börjar snusa och inte lyssnar på ett hårt fot.

Summan av det hela var 145 p. Och det sämst resultatet hittils. Men jag är glad över plattsliggningen och apporteringen som inte har varit bra innan. och jag höll mig iallafall inom gränsen för 2 pris. Jag blev placerad fyra...

Jag fortsätter att kämpa på.

Analys

Nu så här tre dagar efter vår senaste tävling har jag hunnit titta på den oerhört proffsiga film inspelningen som Anna Paparazzi lyckades åstadkomma. Man ser inte riktigt hur panikslagen jag var..... Det var nog tur det. En annan observation var att Guinness var faktiskt duktigare än jag upplevde det. Han är stundtals riktigt fin. Kolla farten på den inkallningen

Man kan inte säga annat än att han hoppar mitt över hindret. Man behöver ju inte prata om avslutet som hade en viss dragning till spannen med apporter som står snett bakom mig.

Jag har nu försökt följa mitt och hundens beteende och jämfört det med domarens kommentarer. De flesta ser jag tydligt vad som hänt men på ställande och läggande under gång har jag fått dk på framföringen bägge gångerna. Jag har spolat tillbaka och tittat om och tittat om men kan inte för mitt liv se vad det är jag gör. Så om någon av er kommer ihåg vad det var så får ni gärna upplysa mig om det.
Nu har jag just varit flitig och anmält mig till tre nya tävlingar under augusti och september...Skam den som ger sig....vi ska lyckas med 1:a pris.

Trevligt ekipage -stundtals okoncentrerat.....

Hmm... det var en understatment om ni frågar mig.

Nu har vi alltså varit på vår andra tävling i vår lydnadskarriär. Denna gången var jag inte nervös hela dagen utan bara från det att jag kom hem och började packa mina saker.

Jag kom dit i god tid och hittade Linda och Malin B som också skulle tävla. Anna dök också upp och fick bli kamera ansvarig. Hon såg riktigt proffsig ut med min videokamera och Linda's stora fina kamera.
Det var trevligt att snacka med dem så jag tänkte att jag tar ut Guinness sedan och hämtar mina saker.

Så kom vi till lottningen om startnummer och vad lyckas jag med. Jo jag fick startnummer 1 PANIK. Shit jag har ju inte haft Guinness ute och kollat läget. Jag hämtar hunden, ryggsäcken, video kameran och Guinness godis väska och försöker ta mig fram med hela min packning bland hundar, hussar och mattar. Jag hör hur de ropar från ringen start nummer 1 MALIN JOSEFSSON. Jag ser bara ett hav av hundar och människor att ta mig fram igenom....De ropar igen ....JA JAG KOMMER får jag ropat. Slängt ifrån mig mina saker och in i ringen. Guinness är på planeten okoncentrerad och faktum var att jag nog vad där med honom. In i ringen och platsliggningen kan börja. Publiken är väldigt nära och Guinness väldigt nyfiken på vad som händer runt omkring. Han gnällde ett par gånger och när det var ca 15 sek kvar av en orolig platsliggning bestämmer sig Guinness för att gnälla till och sätta sig...attans. Men eftersom han inte går någonstans så fick jag ändå en femma.

Sedan var det dags för tandvisningen och den var inga problem utan jag fick en tia. Nu var det ut ur ringen för att värma upp. Jag ser mig omkring och får panik för andra gången ....jag ser ingenstans att värma upp. Guinness är fortfarande på planet okoncentrerad och jag har själv rest till planet panik. Jag hittar en remsa gräs bakom ett hus men tiden är knapp och jag måste hela tiden gå och kolla så att jag inte ska in i ringen än. Så det blev inget bra alls. Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att vi kan inte göra den uppvärningen vi skulle vilja utan vada genom alla människor in till ringen och hoppas att han där skärper sig.

Här är resultatet..

Platsliggande 5 Ljud, skall, sitter
Tandvisning 10
Linförighet 7 sitter ej i vänster halt, drar sig från föraren, avslut
Läggande 8,5 framföringDK (vet fortfarande inte vad jag gjorde)
Inkallande 9 lov, sned sittning
Ställande 8 framföring DK, DK sitt (vet inte heller vad jag gjorde för DK)
Apportering 7 tugg (klar förbättring sedan sist när han la sig ner med apporten)
Hopp över hinder 8,5 DK avslut (spannen med apporterna stod snett bakom mig ett högt FOT fick avhjälpa smitning)
Helhetsintryck 8,5 Trevligt ekipage, stundtals okonc.

Jag kommer ihåg att jag blev förvånad varje gång jag såg poängen för jag upplevde allting som en katastrof . Men jag antar att det var så att jag inte hade kontroll och kände att Guinenss inte var med mig. Jag vet ju hur duktig han kan vara.
Men domaren tyckte om oss verkade det som. Sedan kunde jag sjunka ner bredvid kamera ansvariga Anna och gav nog henne sår i öronen för all nervositet släppte och då glappar munnen istället. Sorry Anna...
Sedan var det dags för Linda, magen och Avanti... De var helt imponerande. Jag fattar inte hur hon gör.. Malin B var i en annan grupp så det såg vi inte men hon var som mig inte helt nöjd.
Sedan fick vi fikat lite och väntat på prisutdelningen. Resultaten kom upp och det visade sig att jag hade fått 153,5 poäng vilket är en förbättring från förra gången men min målsättning var över 160 så det var samtidigt en besvikelse.
Så var det dags för priutdelning och hör och häpna ..........JAG FICK EN TREDJEPLACERING vilket innebar en pokal och en apa med ett brett, rosa smajl. Det var jätteroligt och väldigt kul att kunna glädjas åt när jag egentligen inte var så nöjd med prestationen. Sedan har vi stjärnan i "vårt lag" Linda som knep en välförtjänt första placering.

Så det var en ganska glad Malin och en trött Guinness som åkte hem för att hålla fredagkväll sådär vid 9.30...

Snart tävlingsdax..

Nästa fredag är det dags för vår andra tävling i lydnad. Med anledning av detta träffades jag, Linda, Pamela och Anna för att träna tillsammans. Jag tycker träningen har gått bra hemma så jag tänkte att jag kör igenom programmet för att veta vad jag måste träna mer på . .....Jag kom fram till att jag behövde träna på ALLT...suck. Ingenting fungerade. Jag började fundera på om jag ska vila honom lite så att han har mer lust eller träna lite varje dag. Jag kom fram till att lite varje dag var det bästa så får vi se hur det går på fredag. Går det inte alls så får jag pröva det andra alternativet till nästa tävling.
Men nu är det linförighet och transporter för hela slanten.

Härom dagen var jag, Niclas, Monica,Vidar och hundarna på Christinehov. Väldigt trevligt för en lite längre promenad (ca 9 km) . Kan varmt rekommenderas.

Men man behöver inte se ut som förvirrade turister.....

Vi hittade ett fint vattenfall som hette Hallamölla.
Slottet var inte så dumt det heller..

Beginner.....

I have a confession to make..... I am not really that good at all this technical stuff. I am reading your comments but I keep wondering if the comments I want to answer will be published so that everyone can see it???? Bare with me, I will learn and I think that that detail should be the next step in my learning curve. Enough about my techincal skills.

I went to Falsterbo Horse Show yesterday with my (hmm ..what is she) my cousin's daughter Annika ...I'm sure there is a name for it.

Anyway, we set of at around 9 in the morning to try and avoid the queues to get there. I think we timed it well. There was only a small queue to get into the car park. My misson for the day was to continue my saddle research. And this I got done...I feel like I am some kind of James Bond doing all this spying.

Since it was the beginning of the horse show there was not much on. We did see some kind of finals in dressage to music (kür) for ponies. And since we were at a horse competition we took the opportuinty to watch some dog agility, as you do....
The highlight for me was the hunting. A cross between show-jumping and cross-country. They started with show-jumping in the main arena, jumped out of the arena to the cross-country course and then jumped back into the arena and finished the course with show-jumps again. Very impressive.

These are pictures of the final jump of the course..

This mad woman was also with us.....she got a cap for free.....and thought she was James Bond on a saddle mission.....

All in all it was a lovely day and it was decided that I should come to ride at Annika's on Friday......

I have to finish with this lovely picture of the cat and the dog. It looks like Tiger is pointing something out to Guinness .

Tiger: - Guinness, look at that idiot over there....

Guinness: - Where..where

Tröööööötttttt

Ingen klocka ringde idag. Jag hade gett oss tillåtelse att sova tills vi vaknade. Detta resulterade i ett uppvaknande lite efter 10. Kom inte ur sängen förren kvart i elva. Vad månne vara anledningen till detta . Jo en väldigt intensiv helg. I fredags var vi på sommarrocken och såg bland annat Timo Räisänen som jag aldrig hört talas om men var jättebra, Hasse Andersson....nostalgi (min far hade skivan så jag och min syster har skrålat till den många gånger) och Sahara Hotnights (helt klart bra också). Timo är där någonstans på scenen...

Lotta, Per och barnen var också med ( Förstasidesnyhet i lördagens Sydsvenskan, jättefin bild..ballonger, öl och glada miner). Man kan inte påstå att barnen stod och kollade in musiken precis men det var fullt ös..

Men även Duracell kaniner måste ladda sina batterier till slut..

Så efter en fredagskväll med lite öl och massor med musik så var det uppstigning kl. 7 på lördagsmorgon för att ge sig iväg till Järavallen för att spåra. Jag blev indelad i en grupp med Ing-Marie som ledare. Hon var väldigt duktig och jag lärde mig mycket. Guinness har spårat innan och har lite bråttom. Sedan är det nog lite så att han har varit så himla duktig att jag inte har behövt anstränga mig något nämnvärt innan. Vi la ett zigzag spår som han tog början och slutet på. Han vindade in slutet. Vid fikat senare hade Britt-Mari teorin att vi hade lagt första vinkeln för nära början och att detta kunde vara anledningen. Så det ska jag tänka på till en annan gång. Efter detta lilla nederlag bestämde vi att vi kunde prova ett näringsspår. Korv har alltid varit Guinness passion så det gick bra men jag fick hålla emot som attan och han blev väldigt trött och varm på slutet. Men han kom dit han skulle och fick sin leksak på slutet. Eftersom det var varmt var vi nere och badade efteråt. Guinness favoritsysselsättning i världen.... vi var några styckenSedan bar det av hemåt för att vila en stund i trädgården och sedan göra sig iordning för nästa besök på sommarrocken. Denna gång i sällskap med min kusin och hennes familj. Men eftersom jag inte är den erfarna bloggaren än så fick jag inte med mig kameran....

Men vi såg Calaisa, Hellsongs (skitbra), Spotlajts (fullt ös), Mustash (inte min stil alls), Perikles (lite repetion av Spotlajts kändes det som), Amanda Jenssen (väldigt bra) och Magnus Uggla.

Vi var där från 5 till 12.30. Snacka om trött. Mycket dansande...en del öl och väldigt trevligt. Vi kom i säng vid 1.45 och det värkte i mina ben. Trött men lycklig.

Idag har därför varit en väldigt slö dag. Läst tidningen, lyssnat på Björn Ulveus som sommarpratare och varit ute med hunden (blev lite taggad igår så det blev ett litet näringsspår på promenaden trots tröttheten). Det gick bra fast jag fick fortfarande hålla emot. Men jag får säga att Guinness var också slut efter gårdagen med spår och sedan en helkväll hos kusinen Axa.
Han har för övrigt sovit nästan hela dagen.

Tiger har tagit allt med ro som vanligt. Jag lyckades fånga honom på bild i eftermiddag när han loungea lite i trädgården...Det finns inget mer rogivande än en katt som har det bra. Vår har en tendens att streta en del med benen...

Swedish skills ...

I had a comment from one of my English readers that there was not much to read unless the Swedish language skills were brushed up. I thought that since those skills were more or less non existant to start with I would write in English today. There may be a bit of Swinglish going on when it comes to dog training but what the hell..

Yesterday was a good day for clearing up gardens. We had loads of stuff in our back garden so we borrowed our neighbours horse trailer and drove to the tip to get rid of it all. I am very pround to say that I even managed to reverse the horse trailer without hitting anything.
We have lovely neighbours and very handy ones to have around when you are missing any tools that you may need when living in a house. So to say thank you for lending us the horse trailer, giving us a sofa and a bedside table, and lending us a mega high grass cutting thing (this is what happens when you don't know the English word - röjsåg in Swedish) we invited them in for a nice cup of coffee and home made strawberry/apple/raspberry pie (home grown raspberries and strawberries I am proud to say).

After all that I went down to meet Malin and Maria (new person to me) to do some dog training. It is very good training with other people. It is good to practice with other dogs since that is what the case would be at a competition and the other handy thing is to have another set of eyes to see what things we are doing wrong and especially from people that have lots more experience than I have.

To be honest training did not go as well as I would have liked it to go. We practised positions ( Guinness sitting beside me (heel). It is all about details. He has to learn to sit straight beside me and not jump at me before sitting down). They had loud music playing in the village (music festival going on) and that destracted him. Nevermind. The retreiving part of the training was better. In the competition he decided to lay down with the wooden retriever thing (apportbock in Swedish) so we have practised lots on sitting down and staying sitting all along. So it is getting better. Just want to say thanks to Malin for the patience with me and my not so focused self.
Here are a few pictures of it all...



That was all yesterday....Today has been a very nice day. Started with a 5 km run in the woods with Guinness. I used to think it was too much hard work to run in the morning without breakfast and everything but now it seems that I am at my best in the morning. I like running in the woods because I do not need to worry about traffic and other people so much (considering tha Guinness is with me) and there is plenty of shade.

Then we had breakfast and after that went for a little drive. I have for a long time had a dream of starting my own company. Well, I am now working into an idea that I had from my friend Katty who lives in England. She has come across a saddle (for horse riding) that does not seem to be on the market in Sweden. I am looking into the possibilities of importing and selling that saddle here. It is very much at the looking into stage... So our outing today went to a few places were they sell saddles. It is extreemly satisfying to have started working on this rather that just thinking about it....

Since I am doing the picture thing here ( I am very new at all this) I thought I would end todays up-date with a couple of pictures from the wedding we went to in England a couple of weeks ago. We had a lovely time at the wedding and in the few days we were in England we managed to vistit a few friends and I got to show Niclas where I used to live (Gerrards Cross, Gloucester, Cheltenham and Lutterworth).

Arbetsmyror

I förrgår stod jag och pratade med grannen som undrade om vi ville ha deras gamla soffa. Det blev naturligtvis ett ja eftersom i nuläget sitter vi och trängs i en tvåsitssoffa. Hmm....var ska vi göra av tvåsittssoffan? Ovanvåningen...skitbra. Detta innebär att vi spenderade hela gårdagen med att göra i ordning på vår ovanvåning som aldrig har blivit möblerad ordentligt . Så nu har vi ett "dressingroom", en liten arbetsplats för mig där jag kan hålla på med pyssel när andan faller på, och en soffhörna där man kan krypa upp med en bok. Som pricken över iet har vi också fått upp gardiner......

Jag kände mig hur nöjd som helts och känslan av att vakna i ett rum och inte en tipp var underbar..

Hundträning: I går kväll passade jag även på att läsa igenom hela tävlingsreglementet för lydnad 1-3. Tänkte att det kunde vara bra att veta vad man ska börja fundera på redan nu.
I morse när jag var ute och gick tänkte jag att jag kunde träna på en platsliggning med störning. En annan hund kom på ca 20m avstånd så jag tänkte att jag lägger Guinness ner. Snacka om fokuserad hund.......men inte på mig utan den andra hunden. Det var som att jag inte fanns. Han kunde inte ordet ligg. Har nu lärt mig att lite mer förberedele är att föredra..
Annars går apporteringen framåt.

English readers:
We have at last managed to furnish upstairs in our house. Has only taken about a year and a half. We were given a sofa which meant that we could move the other one up. We have now got a nice area to sit and read, a dressing room and a "play area" for me with the sewing machine and other bits and bobs. We also have the luxuary of curtains....very satisfying.
But today is another day and todays project is buying threshholds. The floor has only been finished for about a year. Better late than never I suppose. ...

Jag har fallit för grupptrycket....

Helt ovetandes om vad jag gav mig in på så var jag på min första träningstävling i lydnad tillsammans med några tjejer från Svedala brukshundklubb. Jag i min lilla värld tänkte att ja men vad trevligt vi är flera som åker. Då är där några andra att snacka med. ...

Helt plötsligt rycks jag med i ett glatt gäng tjejer som är fulla av entusiasm och energi. Skit kul.
Lite visste jag att hundträning inte bara innebär träning och tävling utan också att hänga med i det moderna samhället... Snart fick jag besked på att man måste ju ha en blogg.....!!! Niclas har många gånger sagt att jag borde ha en blogg men det är mycket lättare att stå emot en ensam man än ett gäng hundtokiga tjejer. Så här är jag nu och skriver mitt första inlägg på min alldeles egna blogg.

Min blogg kommer naturligtvis att handla om vad jag och Guinness hittar på med vad gäller träning och annat men det finns ju lite andra saker i livet också så det får bli lite av varje. Eftersom jag har en del vänner i England så tänkte jag varva mina inlägg så att det blir på svenska ibland och engelska ibland.

Jag kan ju inte var sämre än alla andra utan får då börja med att rapportera om vår första officiella tävling i lydnad. Efter vår träningstävling i Bjuv var jag i ett par sekunder tveksam till att ställa upp veckan efter i Oxie eftersom jag hade en del tveksamheter i ett par moment. Men jag la snabbt undan dom tankarna och sa til mig själv att ta det här som en träning och vägvisare. Jag är nu väldigt glad att vi var med.

Så här såg mina resultat ut.
Platsliggande 10 (Jag antar att domaren inte hörde honom gnälla eller byta sida)
Tandvisning 10
Linförighet 6 kort koppel, vxl pos, halter, sp march
Läggande 0 lämnar förare
Inkallande 9 avslut
Ställande 8 trp, steg
Apportering 5 lägger sig, släpper
Hoppöver hinder 10
Helhetsintryck 9 tappar fokus något.

Den totala pängen blev 149 (en halv poäng mindre än träningstävlingen).

Jag är nöjd med mina resultat med undantag för läggandet under gång. Vi fick en 10 på det momentet på träningstävlingen och Guinness är jätteduktig på det. Men han fick lite hjärnsläpp och glömde bort att han gick fot med matte och vandrade iväg framför mig innan jag hade hunnit säga ligg. Annars vet jag sen träningstävlingen att jag måste träna på apportering och linförighet.

Summary for any English readers.

I have been to my first official obedience competition. We did a practice run two weeks ago which was ok. The official competition was last Thursday. It all went well. My heart rate did eventually go down.... Since I am not used to talking about dog competitons and training in English (horse vocabulary does not seem to work) I now realise that I will have to read up on the vocabulary so that it will be some kind of interesting read for you too. I will get back to you on this.
(Just realised that this was not at all a summary of what I have written in Swedish).